KD:s gruppledare Stefan Attefall anser enligt SvD att ett förslag om utökad kvotering av föräldraförsäkringen vore förödande för alliansens möjligheter att vinna nästa val. Han har onekligen en poäng i att det är en “borgerlig dygd” att flytta makt från politiker till enskilda människor, som han uttrycker det, d.v.s. att montera ned välfärdssystemen.
Min åsikt är att de flesta par fattar rationella ekonomiska beslut om fördelningen av föräldraförsäkringen, utifrån den egna familjens ekonomi, och att en ökad kvotering skulle vara ett mycket effektivt politiskt instrument för att öka jämställdheten. Kvinnor som tar större delen av föräldraförsäkringen själva får en sämre löne- och karriärutveckling än de kvinnor som delar lika med sina män eller låter dem ta större delen av dagarna själva.
Jag tror alltså att en ökad kvotering av föräldraförsäkringen är ett av de mest effektiva politiska besluten som går att fatta för att öka jämställdheten.
Men jag tror också att det finns en biologisk förklaring till att så många kvinnor stannar hemma längre med barnen. Som Jan Guillou skrev i sin krönika “Människor är lika ojämställda som kronhjortar” så tenderar kvinnor att välja män som i genomsnitt är tre år äldre än de själva och därmed ligger före i studierna eller yrkeskarriären. När det sedan är dags för det första barnet så är det i de flesta fall ekonomiskt fördelaktigt för familjen, åtminstone kortsiktigt, om den äldre jobbar så mycket som möjligt och den yngre stannar hemma med barnet.
Så en utökad kvotering av föräldraförsäkringen skulle dämpa konsekvenserna av de matriarkala maktstrukurer som fortfarande styr parbildningen i dagens moderna Sverige.
Det tror jag.
Vad tror ni?
Javisst! Perfekt! OM – man tror att alla medborgare är idioter och en korkad boskapshjord som inte fattar vad som är bäst för dem i det enskilda fallet. Till skillnad från politiker, vars ansvar det är att styra medborgarna med sin överlägsna intelligens åt det håll de anser rätt, riktigt, ligger i tiden, och för att få mer röster i nästa val.
Som jag skrev i min blogg, och det må du fundera på: Är samhället till för medborgarna, eller medborgarna till för samhället?
Som framgår av det jag skrev så tror jag att familjerna inte alls är idioter utan tvärtom fattar rationella beslut utifrån vad som är bäst för familjens ekonomi.
Problemet är bara att eftersom det mycket ofta är ekonomiskt fördelaktigt att den yngre partnern stannar hemma så ökar de ekonomiska skillnaderna mellan den yngre och den äldre.
Sedan finns det andra förklaringsmodeller till att det oftast är kvinnan som är den yngre partnern.
Det där tror du inte själv på. Javisst fattar familjer rationella belut baserat på ekonomi. Och det är precis där Ni politiker kommer in och tycker att Ni kan styra till det Ni anser vara rätt och riktigt. Genom “styrmedel”, eller ska vi kalla det böter. För Ni vet ju hur människor ska leva sina liv, eller hur? Kan du släppa det där om att kvinnan är yngre? Det är helt irrelevant.
Jag tror så här:
Föräldraförsäkringen är till för att jämna ut livsinkomsten så att man kan leva bättre under de år man måste vara hemma med barnen. Detta betalar man genom en något lägre levnadsstandard än man annars skulle ha haft under resten av livet.
Dagens föräldraförsäkring premierar, på kort sikt, valet att låta den förälder som har lägst inkomst stanna hemma.
På lång sikt gäller ofta det motsatta, att det hade varit bättre om inkomsterna mellan föräldrarna hade varit mer jämnt fördelade.
Jag tror också att många inser/anser att de, sett över hela livet, tjänar på en jämnare fördelning mellan sig av inkomster och tid med barnen. Men de inser också att småbarnsåren kommer vara en period med både höga utgifter och låg totalinkomst och att de därför väljer att prioritera en högre inkomst under denna period av livet till priset av större skillnader mellan föräldrarna när det gäller karriärmöjligheter, löneutveckling och framtida pension.
Alltså, mycket har jag läst men…
I första stycket säger du alltså att föräldraförsäkringen är skattemedel som betalas ut till nyblivna barnfamiljer.
I andra stycket, att (och helt logiskt), den som tjänar minst stannar hemma med barnet/barnen.
Tredje stycket är en vision. Alla ska tjäna lika mycket pengar.
Fjärde stycket är riktigt i molnen, där man ska se över hela livet, men en fördelning av pengar och tid med barnen, och sedan kommer slutklämmen; att eftersom barnfamiljer just under den tidsperioden när barnen är små och familjerna behöver pengar, tittar de mest i plånboken, och (kvinnorna) blir lidande och stannar hemma med barnen.
Så, nu har du lyckts med att generalisera ordentligt. Alla kvinnor tjänar mindre än män, alla familjer lever på existensminimum, och alla tittar blint på varenda öre. Och som en konsekvens av denna grova generalisering ska man alltså fatta politiska beslut.
Jag har ett förslag till dig: titta på vilken total mängd pengar varje familj har, anpassa skatterna därefter, och låt dem fatta sina egna beslut och leva sina egna liv, ehuru föräldradagar och annat ska fördelas.
Du må inte tro det som politiker, men vuxna människor är kapabla att fatta egna beslut, beträffande sig själva och sina barn. De är INTE boskap som ska ledas på den rätta vägen.