Alltinget på Island har röstat ja till att ansöka om medlemskap i EU. Samtidigt höjs röster i Norge för att de bör ompröva sitt beslut att stå utanför.
Nu tror inte jag att det kommer att gå så snabbt, särskilt inte för Norge, men det finns många fördelar om de blir medlemmar. Även för Sverige.
Gårdagens protester inför omröstningen på Island verkar enligt filmen nedan att ha varit stillsamma.
Det sista dagarna på Island har varit sorgliga. Islänningar, som så hårt fick lida under ett främmande styre i flera hundrad år, vill nu bli medlemmar (regeringen) i en multinationalt rike, där de enskilda länderna har allt mindre om sitt eget folk att säga. Makten flytts till Bruxelles och de nationella riksdagerna har allt mindre makt. Har vi hittills inte sett tillräckligt av stora unionsstater, Sovjetunionen, Juguslavia, Ottomanska riket etc… som har levt ett stycke tid men sedan med stort lidande för befolkningen glidit sönder. Lär vi oss aldrig? Stora unioner betyder minskade rättigheter för någon minoritetsgrupp. Så är det, så har det alltid varit. Jag ser ingen lycka eller välstånd för stackars lilla Island så hårt har plågats av EU och IMF på sistone. Mitt lilla land som har fått “nej” från alla nordiska länderna (utan Färöarna) när vi bad om hjälp. Och varför sade de nordiska länderna “nej” till att hjälpa Island med en relativt LITEN sum pengar? Jo, för att EU tänkte sig tvinga Island ner på knä för att vi sedan i vår svaghet, inte skulle kunna förhandla d.v.s. inte kunna kräva något NÄR vi skulle ansöka medlemsskap i EU. Allt det här äcklar mig. Värst att våra bröder i Norden har dragits med …